En Timme Om din Mamma

Av Maja frykberg och Heidi Edström , elever i årskurs tre på Stockholms Estetiska Gymnasium.

Premiär måndag 8 december kl 18.00 på Stockholms Estetiska Gymnasium Sal 6

Regi: Heidi Edström och Maja Frykberg

Medverkande: Dorothea Barth Jörgenssen, . Annika Forslund, Staffan Birkedal, Maja frykberg och Heidi Edström

Handledare: Roger Persson

Hej Maja och Heidi, vad håller ni på med?

Mästerverket ”En timme om din mamma”

Vad handlar pjäsen om?

Något mer.

Vad fick dig att tända på just den här pjäsen?

Hedi: ”Maja!”

Maja: ”Heidi!”

Mamma: ”Gud!”

Gud: ”Är kaffet klart?”

Hur är det att skriva en pjäs och sedan både regissera och spela den?

Det är ju många före oss som med framgång har skrivit och regisserat sin egen föreställning här på skolan så det är klart att man blir pepp då.

Vi skrev vår föreställning under sommarlovet. Först skrev vi en struktur hur alla scener skulle vara utformade och vad som skulle hända.

Sedan delade vi upp scenerna mellan varandra och när en scen var skriven satte vi oss tillsammans för att kolla igenom och ändra både stora och små saker.

Det finns nog inte en enda scen i det färdiga manuset som sett likadan ut genom hela arbetet.

Först hade vi en ganska tydlig bild av hur föreställningen skulle se ut.

Men när vi började arbeta med gruppen kastade vi bort alla våra idéer och började om från noll. På så sätt fick alla en gemensam vision och förståelse för vad vi håller på med.

Sedan är det ju en extra utmaning att dessutom spela i föreställningen. Därför hjälper det mycket att vi är två eftersom vi då kan regissera och hjälpa varandra.

Ni har fått väldigt bra gensvar på er text! Har ni skrivit någon pjäs förut?

Vi båda älskar att skriva och har skrivit scener förut men aldrig ett helt manus. Men det är  mycket lättare än man tror!

Har ni några goda råd till andra som vill skriva?

Det absolut viktigaste är att man har roligt och känner en lust inför att skriva just den här pjäsen/romanen/uppsattsen/kokboken/bloggen/dikten/låten/innehållsförteckningen-på-ketchupflaskan mm som man skriver.

Och nu – reklam!

När du går ut från vår teatersal kommer du göra det som en upplyst och bättre människa med insikt i livets paradoxala, kolossala, känslosamma, turbulenta, exalterande, drypande, stormande, extrema, ångestfyllda, helvetesdjupa, spektakulära extas!

Eller så kommer du bara ha haft en jävligt bra stund.

Är det svårt att regissera?

Att vara regissör ses ju i allmänhet som en väldigt tung roll att ta på sig, men vi har upptäckt att det verkligen inte behöver vara något jobbigt.

Som två regissörer har vi dessutom stor hjälp av varandra men det handlar också väldigt mycket om gruppdynamiken.

Vår sötnosiga grupp tar alltid hand om oss och varandra så vi har en trygghet att falla tillbaka på när hopplösheten lägger sig över oss som ägg i stekpannan.  

Men sen har vi ju också gott en kurs i regi i tvåan och fått öva en del.

När bestämde ni er för att skriva och sätta upp denna föreställning?

Vi minns inte när vi bestämde oss. Kanske har vi förträngt det. Men vi tror att det började som ett skämt. En av våra skådespelare (Annika) kom med en flummig ide som vi då tänkte var alltför omöjlig att sätta upp på scenen. Därefter föll det sig väldigt naturligt. Vi satte upp det helt enkelt.

Tycker ni att skolan gett er tillräckligt mycket kunskaper för att klara av det?

Ja, vid sidan om produktionen har vi fortfarande separata teaterlektioner som ger mycket hjälp och inspiration. Sedan har vi kunskap från de gångna två åren som vi gått på STEG då vi jobbat med regiteknik, röst, rörelse, koncentration, you name it, good shit!

Vad tycker ni är det viktigaste ni har lärt er hittills?

Det är en väldigt svår fråga då vi har lärt oss (och lär oss) extremt många viktiga saker. Kanske är det hur man hanterar och planerar en egen produktion med budget (3000 kr), gruppdynamik eller det konstnärliga arbetet. Det är några av de många jävligt viktiga saker vi har läst oss. Ja, och så självklart skådespelarteknik. Var skulle vi vara utan Rogers koncentrationslektioner? Jävligt lost.

”Och att man får bättre självförtroende…” flikar Annika (en av skådespelarna) in medan hon, kutryggad, ögnar igenom en text om Jango Edwards på Wikipedia.

Det här med att driva ett sådant stort projekt själva, hur fungerar det?

Det som gör det spännande och gudomligt kul med att arbeta med ett eget projekt är att vi har totalt fria händer och kan använda tiden hur vi vill. Detta resulterar dock inte i att vi babblar bort tiden utan det kräver mycket planeringsarbete och struktur. Genom det får vi mycket erfarenhet av personligt ansvar.

(Och dessutom, naturligtvis, för att Roger ser så snygg ut i turban)

Varje gång man ser er improvisera verkar det så färdigt, självklart och bra. Alla har sådan pondus och självsäkerhet och verkar veta exakt vad som ska göras hela tiden fast det är helt improviserat. Kommentar?

Det finns en underbar gemenskap och trygghet i gruppen! Alla vågar släppa loss totalt under repetitionerna! Hur vi kom dit? Vi vet inte riktigt. Kanske är det helt enkelt sån vår skola är. Kärlek.

Gör ni något särskilt för att kunna vara så effektiva och ändå ha så kul?

Ja; våga ta tid till allt, pröva allas idéer och inte stressa. Stress föder ineffektivitet och ångest.

Detta arbete hade aldrig varit lika underbart utan våra fina skådespelare!

En fikapaus vore inte en fikapaus utan Theas bedårande rapar, Staffans söta suckar och Annikas kärleksfulla skitsnack. Tack!

Vi skulle bli jätteglada om du som funderar på att söka till teaterlinjen på vår skola, detta eller något annat år, kontaktar oss om du vill komma och se på en repetition, föreställning eller om du helt enkelt bara vill prata med någon som går på vår fina skola.

Banankontakt:

Telefon och Sms nummer: 0737010784  (Maja)

Mail: ingentinget@gmail.com (Heidi)